Slutet

Det var aldrig min intention att sluta skriva när jag plötsligt gjorde det. Det bara hände. Till saken hör också att jag fick väldigt mycket att tänka på och mycket att ta mig igenom då när det hände. Saker som jag behövde jobba med hos mig själv, och då fanns inte energin där.

Nu har jag mycket annat att jobba med, att bygga mitt liv kring. Jag trivs och har det bra och den här bloggen tillhör något jag gjorde en gång och något jag en gång behövde göra.

Den tvingade mig att tänka mycket på saker som jag har gått igenom och den tvingade mig att sätta ord på saker som jag tidigare aldrig hade yttrat. Det har gjort mig mycket gott, men jag behöver den inte längre för mig själv.

Jag låter texten leva kvar här. Kanske finns det någon som kan hitta något här som kan hjälpa lite, lite grann.

Med värme,
Hanna