Det tunga artilleriet

Igår insåg jag att det var dags att ta till det tunga artilleriet. Det är lika med medicin som tas via ändan. Jag vet. C.H.A.R.M.I.G.T. Jag har lite att välja på; prednisolon stolpiller, Pentasa stolpiller eller Asacol rektalsuspension. Visst låter det fint?! Rektalsuspension. Lite som att man har försökt dölja att det är en flaska med tillhörande pip som stoppas in i arslet. Fast vad skulle man kalla det? Rumpklysma? Nåja, det är i alla fall bättre än Sahlgrenska som har lyckats lägga mag- och tarmmottagningen på ”Bruna stråket”. Herre jisses.

Pentasan var väldigt frestande för till den hör en plastlåda med små fingertuttar i gummi. Det tycker jag är gulligt. De ser ut som små minikondomer. Jag har tänkt spara dem ifall jag skulle vilja bli av med misslyckade hemmamatcher någon gång. ”Du raring kan väl sätta på dig den här så länge så ska jag bara ägna mig lite åt min rektalsuspension här.”

Det blev för övrigt rektalsuspensionen jag valde till slut, högst motvilligt. Anledningen till denna ovilja säger sig själv, det vet alla som har varit jättetrötta och bara vill sova men som först måste spruta in en deciliter vätska i stjärten. Prova själv och somna på stört om du kan (riktat till dig som inte innehar erfarenheten). Men jag kände på mig att det var den som skulle funka bäst. Sånt där vet man.