Blodprov

Idag har jag varit och tagit prover. Det gör jag varannan månad eftersom jag äter Azatioprin och då måste man kolla sin blodstatus regelbundet – så att trombocyterna inte plötsligt har försvunnit eller nåt sånt annat obehagligt. För oinsatta kan jag kanske förklara lite snabbt att Azatioprin är ett immunhämmande preparat som ges till patienter som nyss genomgått transplantationer eller som har en så kallad autoimmin sjukdom. Ulcerös Colit klassas som en sån. Fast jag vet inte om någon egentligen vet om det är det? För alla alltså? Ingen vet i alla fall hur en autoimmunsjukdom (det betyder att det egna immunförsvaret angriper kroppens egna vävnad… puckat)… vart var jag… jo, hur den autoimmuna sjukdomen uppstår. Liksom ingen har något riktigt svar på varför man får Ulcerös Colit. Visst är det fantastiskt att vi har kunnat åka till månen i över trettio år men ingen har kommit på något botemedel mot mensvärk eller orsaken till autoimmuna sjukdomar?!

När jag var 12 lades min bästis in på sjukhus. Hon lades på isolering för att man trodde att hon hade den då så fruktade mördarbakterien (är det någon som kommer ihåg den?). Det visade sig att hon hade UC. Ett par veckor senare åkte jag in akut och fick diagnosen UC. Är inte det fascinerande? Två bästisar som får det exakt samtidigt, utan att någon av oss har det i släkten (om vi inte båda är bortbytingar alternativt våra mammor eller någon annan längre upp i släktträdet hade en syndig natt med okänd man). Däremot vet jag att hon aldrig har ätit Azatioprin och hennes sjukdomsbild är milsvida skild från min. Jag har varit kroniskt förföljd av sjukdomen sen jag fick den, mer eller mindre. Det har aldrig gått så lång tid så att jag har tagit för givet att jag ska må bra innan det har varit dags igen (utom när jag bodde i London, men det är ett annat inlägg). Min kompis däremot låg bara inne den enda gången och var sen helt symtomfri. Medan jag smög till toaletten på gympalägrena kunde hon skita i att ta med sig medicinen. Tills plötsligt. PANG! Hon blir sketadålig. Nu har hon opererat bort tjocktarmen och i ett halvår fick hon gå med stomi. Jag som hela tiden varit lite avundsjuk tyckte så fruktansvärt synd om henne, och hade aldrig någonsin velat byta för allt i världen.

I alla fall, blodprov. Jag hatar nålar. Det är det enda jag är rädd för. Faktiskt. Spindlar, bring it on, mörker, I like it, nålar, jag svimmar. Nu har jag gjort det och det är två månader tills nästa gång. Yay!