You are currently browsing the tag archive for the ‘behandling’ tag.
Det finns möjligtvis en sak som jag tycker mer illa om än ljudet av frigolit, smaken av gammal potatis eller stanken av mäns fotsvett: Parasiter. Jag är nästan inte rädd för någonting men jag hatar parasiter. Själva tanken på larver och iglar som lever på mitt blod eller min vävnad och äter på mig gör att det kryper i hela kroppen och jag måste hoppa upp ur stolen och skutta runt lite idiotiskt för att få bort känslan.
Nu läste jag det här. Det finns alltså forskning som visar att det är möjligt att behandla Ulcerös Colit, Crohn och IBD med några j-vla maskar! Oh, jag vill liksom använda tre utropstecken! Maskar?! Inuti mig?! Aldrig i livet säger jag bara. Över min effing döda kropp!
Behandlingen kallas även worm-therapy och det går alltså ut på att man introducerar ett mindre antal maskar i kroppen och detta ska balansera immunsystemet. Det finns massor av information att botanisera bland på internettet för den som är intresserat. Bland annat kan man läsa att ”Extensive research and clinical trials have demonstrated that the introduction of small doses of intestinal worms may be effective in the treatment of asthma, allergies, and some autoimmune conditions.”
Huvva.
Apropå Strössels kommentar, jag bidrar gärna till en sån bok.
Jag skulle lätt kunna skriva ett långt kapitel om känslan av vara totalt utelämnad. Man har ingen aning om vad som händer, man vet inte vilka prover som tas och varför, och framförallt, det finns inget ställe jag har känt mig så objektifierad på som på sjukhuset. Inte ens på dansklubb känner jag mig så mycket som något i stället för någon. Man är en sak som är trasig och måste fixas. Det är tur att jag har vänner och familj som gör sjukhusvistelser och -besök drägliga.
När jag var yngre och fortfarande tillhörde barnavdelningen har jag tydliga minnen av hur min läkare sitter och pratar om ”henne” med min mamma. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte svara själv, han pratade ändå över huvudet på mig. Och det är ändå ingenting mot hur det kan vara nu. Min senaste rektroskopi: Jag kommer in i undersökningsrummet, läkaren tar fram en mapp som han tittar i (om det är ett dåligt försök att verka som att han är bekväm med situationen vet jag inte) och så ber han mig dra ner byxorna och lägger till: ”du kan behålla skorna på”. Det kan, för en utomstående, tyckas fjantigt att haka upp sig på det, men seriöst?! ”Du kan behålla skorna på”. Hos gynekologen får man i alla fall gå bakom en skärm och ta av sig nedertill. Och man behöver inte känna sig tillnärmelsevis lika förnedrad.
”Du kan behålla skorna på.” Tss
PS: Jag har mött ett flertal underbara sjuksköterskor som också har hjälpt till att göra sjukhusvistelser drägliga. DS
Min magkänsla 